metroboulotdodo

Jag har inte sovit i min egen säng på hela lovet, inte lagat mat en enda gång.

Lovet var drygt 60 timmars tågresande, slutstation till slutstation förbi vingårdar, slott, Österrikiska klichébyggnader, örnnästen på bergstoppar Sverige Danmark Tyskland Österrike Italien.

Rom, jag skulle hitta från centralen till vårat boende till Vittorio Emanuele till katterna i deras palats.

Hustaken är så mycket vackrare där. Vintern firas med att plocka apelsiner och sitta på uteservering med den fantastiska mat man redan innan fördomsälskat.

Och man frågar sig varför man bor i en stad som Göteborg i ett land som Sverige och fastställer logiken i fosterlandets höga depressionssiffror.  

Tiberns strand fick mig att på stört vilja samla ihop folk på gatan och bilda ett filmteam, ljuset och stenväggarna hade räckt för att göra 2000-talets vackraste kärleksfilm.

Palmer, marmorvalv, febern med alla elakbakterierna spände trumhinnorna åt fel håll och filtrerade bort hälften av sinnena, men fåglarna vid Piazza Venezia trängde igenom och tropikfyllde hörsinnet och spelade på många trådar, deras siluetter är fastgjutna nu.

Liksom katternas. I sitt ruinpalats, några meter under vår tids gatunivå har de sitt monumentparadis och om teriantropi hade varit mitt sjätte sinne (på tal om sinnen) hade jag med alla myters och all romantiks fördelar mer än gärna anslutit mig till dem.

Feber och hosttimmar får förbises, Stadens skönhet skymmer sådana världsligheter.

Sedan allt från turistbyråerna; Pantheon, Fontana Di Trevi, Vatikanmuséet inklusive Sixtinska Kapellet etc etc.

Mycket mer kan sägas, men jag hade tänkt lära mig begränsningarnas rättesnören och försöka följa dem, jag tror det skulle kunna vara mig en fördel och även ligga i mina eventuella läsares intresse.

Resten av lovet var för många timmar inomhus men med helt rätt anledning vid min sida.

Tillbakablickar och återupplivning av syskons barncitat, en hel familj i undantagskonstellation, ja just det, hel. Helhet är något vi eftersträvar, på alla plan. Just precis det, alla plan. Alla lager, gå till bottnar och vända ut och in på det som vänts förut och bara fått vända ryggar tillbaka. De innan som bara ryggat tillbaka och lämnat en bar och bara med inåtvändheten kvar som sista skal.

Presentationer kan ses som ett tecken, chilichoklad är faktiskt starkt, jag försummar så många nuförtiden och funderar på en kollektiv ursäkt, andetag kan vara det vackraste som finns och det är nästan så att jag vill citera Kent.

Jag antar att jag står på randen till något som skulle kunna vändas till en nystart, men oförbereddheten är ganska total. Januari februari mars, ja mycket klagande skulle kunna spillas i tal om dessa årets tre första månader, men jag vet ljus.

 Jag tror jag skiter i årssumeringen, det räcker med att veta att jag har världens vackraste människor vid min sida och något högre som bär mig. 2007 bar med sig både det värsta som hänt mig (man har bara sina egna referenser) och det vackraste, nog så.

Jangle. Det kommer väl för alltid ha sin plats i mitt hjärta eller var det nu är man berörs, men mer att hämta finns och någon dag tror jag att jag ska skriva något om varför Göteborgsindien till ca 90% är en helmurad återvändsgränd. Hm, det där var en så kallad avstickare.

För att gå tillbaka till lovet och så att säga knyta ihop säcken, så är jag nöjd, nästan tillfreds, har vansinnigt mycket intryck av mjukt hårt och förhoppningsvis gottbådande att tänka över. Att hitta tid för det blir svårt, men något måste jag ju göra under mina resor till Alingsås, de kommer inte att bli ensiffriga i vår.

Slutar på klassiskt manér med några låtar som tagit mig till sig senaste tiden;

(Tonight) Are You Trying To Fall in Love Again - Tindersticks

Buried Bones - Tindersticks

The Ocean - Richard Hawley

Rutti - Slowdive

Healer - Chromatics

Self Service - Studio

Detta är en helt oredigerad text och jag ber om ursäkt för det osammanhängande svamlet och de svaga formuleringarna. Snart ska jag börja göra saker helhjärtat, för det är ju trots allt målet.