metroboulotdodo

Jag tror jag precis dammsög upp en nattfjäril. Det var ju ganska onödigt och ganska elakt men inte så mycket meningen.

Dagen har spenderats osminkad i Franz Kafkat-shirt och tights, med Mozarts menuett och To The Lighthouse på pianot. Och med Imse självklart (inte på pianot alltså). Och päronen då(inte de heller).

Mamma säger att jag har gjort stormsteg med pianot. Jag önskar att annat också kunde ta stormsteg. Jag är ju egentligen sjukligt rädd för stormar, men just nu är det nog kanske vad jag önskar allra mest.

Igår var ett av två tillfällen på året då vi tar makten över tiden och helt resolut gör en kollektiv bakåtvridning av uren och piff paff så blir mörkret så mycket påtagligare.

Jag saknar Wind in the Wiresskivan, det är idealiskt väder och passande sinnesstämning för den. Men grattis och ett poäng till Johanna som tappat bort sin iPod. Finns dock en liten väldigt liten chans att den ligger mellan nått skrivhäfte och tre klänningar i min inte alltför strukturerade soffa.

Jag har försenade räkningar glömda hemma och massa ouppstyrt i bakhuvudet, det närmaste jag kommit att göra något formellt idag är att läsa Harry Potter och anmäla mig till en audition till a Chorus Line.

Vårat köksgolv är ganska bra. Ganska stort och så. Tillräckligt stort för att kunna göra två chenéer och en jeté utan att braka in i fönstret. Och öva piruetter, sätt fokus i krysset på spröjsen på fönstret. And spin them, spin them.

Pratade med John förut och han berättar i förbifarten att de även spelade på Star and Bars igår. Åh. Hade inte hatat att vara där.

Jag är otroligt peppad på att börja spela live med bandet. Fast vi måste kanske bli klara med låtarna och en gång för alla bestämma ett bandnamn. Makthaverskan är mäktigt. Men det kanske blir konstigt att ha ett svenskt bandnamn när man sjunger på engelska. Nåväl.

Upptäckte just att jag hade båda Foscas skivor på datorn. Den enda musiken jag har. Duger i krig. Hade dock föredragit Studio, Scott eller Leonard Cohen.

Nej, nu upptäckte jag att jag bara hade Diary of an antibody. Typiskt. Jag som så gärna ville höra Live Deliberately.

Jag är inte den som bäddar sängen. Det syns. Men det spelar ingen roll för jag ska ändå sova nu. I Belle & Sebastian-tröja, med två täcken och sju kuddar.