metroboulotdodo

Stockholm var större och kallare än Göteborg. Husen högre, människorna fler och svårare att se i ögonen. Jag tänker dock inte ägna mig åt något så fånigt och omoget, (om man nu får använda ett så högstadieuttjatat uttryck)som supergöteborgsromantisk lokalpatriotism. Det finns det tillräckligt mycket av i den här stan ändå.

Jag vill ha en större stad än Göteborg, och Stockholm är vackert. Men kanske blir Stockholm aldrig min stad.

Men jag hade fina dagar där, om än lite splittrade. Höjdpunkten var bror nr 3s födelsedagsfest på lördag. Café Edenborg.

Människorna vällde in en efter en och jag kände inte många. Tårtan såg ut som framsidan på brors nyaste bok som hade recenserats samma dag (aftonbladet, expressen och DN för att propagera lite, jag är så otroligt stolt över att vara släkt med den mannen).

Min present var kalsonger med obscena egengjorda tryck på och en också hemmagjord (av Maxime dock) affisch av Miles Davis. Jag hoppas han uppskattar och hälsosliter.

Sedan slå sig ner, det var marxism, fidelism, antileninism, särartsfeminism och syndikalism runt borden och bildade pålästa utläggningar i orden, jag hade inte så mycket att tillföra som jag skulle vilja. Med detta menas inte att det handlar om människor utan självironi och annat på hjärnhinnan än blockader och aktioner, de är fina, och man ska aldrig klanka ner på någons engagemang.

Något mojitosliknande, röka utan filter och alla ljus tak taxibilar blir också rök.

Ett café fullt med vinfyllda revolutionärer började koka till funkbasgångar och snart glömde alla den annalkande dystopin och dansade bort allt utanför. Jag såg bartenderns kapacitet med locking och boogaloo och drog ut honom från jobbet för att strunta i det i alla fall lite och han sa svårförståeliga fraser om mig som dansgudinna och fantastisk vacker självsäker jagkundeinteannatänstannauppochstirraunderlugg. Märkligt/generande/nästan skrattretande.

Bartender återgick till upphällande av påfyllningar och jag och argentinska fotografen vars sexualitet jag anade ej var helt rak men sedan fick motbevisat då det berättades han var 35 och skulle gifta sig till sommaren. Med honom en sån där connection, ni kanske vet, man sitter ihop i rörelserna och är synkroniserade i berusad dansextasblick, han nynnande och leende och rörelser var precision och perfektion fast inget förutbestämt.

Abrupt slut med sista låten, bartenderns spel över min minderåriga ålder, de andras vidaregång och min hemväg i taxi med pratglad man och 40 kronor billigare.

Följd av vacker vän dagen efter då huvudet fortfarande var rök, inte samma 3timmarsmisstag som på vägen till och sedan sovandes och läsandet över rälsen. Familjevagn, barn som fötts rakt in i kapslar av borstat stål och touchscreens, föräldrar som fött och sen glömt varför. Stänga av och sova.

Jag skulle kunna skriva ännu längre och tråka ut ännu mer men snart tillbaka till pangrealismen (som vi glömmer efter lektionens slut). 13.15. (Jag vet att jag skriver tråkigt, ointressant, kanske pretto, töntigt, fånigt, löjligt, irrelevant you name it. Och att jag använder för mycket paranteser. Sorry. Det är mycket ursäkter och dåligt samvete just nu.)